Hur skapar ni rum för berättande?

8 09 2015

I kapitel 10 i boken Mediepedagogik på barnens villkor skriver jag om berättandet, lyssnandet och läsandet och med det kapitlet som utgångspunkt och med vetskapen om att en av grupperna som jag handleder i LekMiT ska arbeta med språk och kommunikation skriver jag detta blogginlägg.  På planeringsstadiet tänker bland annat denna förskoleavdelning att de ska arbeta en del med högläsning, som ett arbetssätt bland många andra.  

Jag brukar prata om att när man läser en bok eller ser en film tillsammans med barnen kan man börja med att titta på omslaget. Vad tror ni den här boken/filmen handlar om? Barnen gissar. När man väl börjat läsa/titta så tar man pauser ngn gång då och då och ställer frågor runt texten/filmen (bland annat för att lära dem läsa mellan raderna, läsförståelse) När man läst/sett boken/filmen klart, sammanfattar man innehållet tillsammans. Sen kan man diskutera och analysera innehållet på olika sätt. T ex vad skulle ha hänt om hen hade sagt nej där, eller om det istället för Pippi Långstrump var Annica som hade huvudrollen osv. Det kan också vara kul att följa en bok från bok till film,  tex Siv sover vilse av Pija Lindenbaum. Den finns även inläst på UR. http://www.ur.se/Produkter/173962-Smasagor-Siv-sover-vilse-del-1 Alltså att man läser den och så ser filmen och sedan pratar runt det. Är det ngn skillnad på boken och filmen? Osv.

När man högläser kan man också förstärka de berättelserna med ljudeffekter. T ex ngn läser och så har man en padda med nerladdade ljudeffekter som man spelar upp.  T ex Det blåste hårda vindar utomhus. Och så spelar man upp ett vindljud. Detta kan ngn annan vuxen göra eller ngt av barnen.

Och glöm inte bort de duktiga bibliotekarierna på våra bibliotek – be dem om hjälp att få tips på nya böcker, på böcker de rekommenderar osv.

Jag tänker att det är viktigt att ge barnen olika sorters berättelse/texter. Dels högläsning ur böcker, men också muntligt återberättade berättelser, att få lyssna på berättelser – t ex ljudboksliknande berättelser (finns en del på UR och även på Sveriges radio på nätet), berättelser från nätet, film osv – alltså erbjuda barnen en mångfald och bred repertoar.

För att få igång barnens egna berättande och fantasi kan man t ex inspireras av konst, finns en bra app som heter ArtCircles där man kan titta på konst från olika epoker, inriktningar som man gärna kan projicera upp och fantisera runt för att få igång barns berättande. T ex: Vad ser vi på bilden? Vem är flickan/pojken? Vart är hen på väg? Tror ni det har hänt ngt? Vaddå? Vad händer sen? Sen kan man t ex måla/rita fortsättningen, ta in fotot i PuppetPlas och låta barnen flytta in i bilden (alltså ha konstbilden som bakgrund, fota av barnen och låta dem vara huvudaktörer i konstbilden) vad händer då med berättelsen?, spela online casino in deras berättelser  och lägga till ljudeffekter och musik för att ytterligare lyfta berättelsen. (Kul att göra egna ljudeffekter och musik, det finns även massor att ladda ner, t ex på SoundBible och Jamendo) och sen kan man ju göra en QR-kod av berättelsen, så de och andra barn, familjen osv. kan lyssna när de vill.

Det kan bli teater av barnens berättelser som sedan filmas och så har man premiärvisning av deras berättelse/film. Vi brukar jobba med enkla bildmanus när barnens berättelser ska bli film.

Bildmanus o figurer

Barnen kan ha olika roller, t ex några är skådespelare, andra sköter tekniken, de är med vid redigeringsprocessen, väljer ljudeffekter och musik till osv. Gör inbjudningskort (på ett eller annat sätt, skriver, ritar, gör en kortfilm, spelar in en ljudfil som inbjudan) till andra avdelningar/familjen osv och har premiärvisning. Filmerna kan man sedan lägga på YouTube göra QR-koder av, kan man klistra in koden t ex i ett månadsbrev kan föräldrar och barn se filmen hemmavid osv osv osv.  

Av knappar kan man bli intresserad av att berätta. Samla ihop ett gäng olika knappar, gärna i en vacker påse eller ngn fin ask. Låt barnen få välja en knapp. Utgå från frågorna: på vilket klädesplagg har den här knappen suttit? Vem hade det klädesplagget på sig? Hur såg hen ut? Vart var hen på väg?

Vad händer med era berättarmiljöer och barns berättande när man t ex projicerar upp ngn naturfilm eller liknande från YouTube – vart tar berättandet vägen då? Eller om ni projicerar upp foton som ni och barnen tagit eller som ni laddat ner från t ex Fotofinnaren eller Pixabay (helt OK att använda foton därifrån rent upphovsrättsmässigt) – kan det inspirera till sagor och berättelser?

Fanfiction är rätt kul – att utgå från två kända sagor för barnen, för att få igång fantasin. Vad skulle hända om t ex Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga skulle bli bästa vänner? Vad skulle de hitta på? Osv.  

Jag tänker också att man kan ha högläsning inte bara från böcker från bibblan, ta in serietidningar också t ex. Tänk inte finkultur kontra fulkultur. Vad är era barn intresserade av? Där har ni ingången, sen spelar det ingen roll om det är så kallad finkultur och eller fulkultur. Huvudsaken att intresset för och nyfikenheten på att läsa och skriva väcks.

Läs gärna om kapitel 10 i boken Mediepedagogik på barnens villkor, som handlar om berättandet, lyssnandet och läsandet för att få mer inspiration.

Tänk även över följande frågeställningar: Hur skapar ni rum för berättande? Hur tar ni tillvara på barnens intresse för att språket, läsa, skriva, lyssna, berätta? Eller hur väcker ni intresset för detta?

Låt barnen få röra sig i olika textvärldar, leka och experimentera! Och som alltid – läroplanen som bas!

Hur jobbar ni med språk och kommunikation? Dela gärna med er av era tankar, tips och idéer.

Annonser




Källkritik i förskolan

25 05 2015

I onsdags blev jag intervjuad av Stefan Pålsson – för Skolverkets räkning, bland annat angående källkritik i förskolan. Innan jag blev intervjuad lyfte jag frågan i olika sociala medier för att få ta del av andras tankar om detta. Ned stående text är främst mina egna tankar och erfarenheter, men även andras tankar om detta. Tack till er i  tex FB-gruppen Mediepedagogik på barnens villkor som bidragit till att utveckla mina tankar. Tillsammans kan vi mer!

Vi lever i en värld där vi ständigt omges av budskap och information av olika slag. Ansikte mot ansikte, i mobilen, via nätet, på tv och radio och i tidningen I ett mediebrus som förenar banaliteter och viktiga frågor, kunskap och skitprat, gott och ont, sorg och glädje, närhet och distans – allt i ett enda sammelsurium. Barnen lever också i detta mediebrus. De föds in i den digitala världen, en värld där vi kan vara både konsumenter och producenter, en värld med ständig interaktion och kommunikation med andra människor.

Bland annat därför bör vuxna intressera sig för vad barnen gör på nätet! Vad ser de när de är på YouTube, Barnkanalen osv? Är det en ingång för samtal och utforskande och börja tänka källkritiskt och komma in på t.ex. upphovsrätt, yttrandefrihet m.m.? Spännande samtal om hur det vet att den sidan de är på är för barn och inte för vuxna kan man också ha med barnen? Vad har de för tankar och teorier om det? Och vem är det som ”berättar” allt för oss som finns i olika medier?

Redan i förskolan bör vi lägga grunden till MIK – media och informationskunnighet. (Statens medieråd kanske bör arbeta fram ett MIKjunior för förskolan?) För små barn tillbringar en del av sin tid med olika medier och då har vuxenvärlden ett ansvar att finnas där och ge dem kunskaper/verktyg för att stärka deras kritiska förmågor.

MIK handlar bland annat om att:

  • förstå mediers roll i samhället
  • kunna finna, analysera och kritiskt värdera information
  • själv kunna uttrycka sig och skapa innehåll i olika medier

Det är vanligt redan i förskolan att använda sidor på nätet som informationskälla och idag lär vi oss mkt via nätet, var kommer informationen ifrån?  På förskolan kanske vi googlar något som barnen är intresserade av – då kan man ta upp till diskussion med barnen att det är bra att kolla om det står samma sak på t ex två olika sidor. För bara för att det står på/visas på en sida på nätet behöver det ju inte vara sant. Det kan vara ett sätt att lära barnen att förhålla sig kritiskt. De källkritiska frågorna Vem? Varför? Vad? När? Hur och i vilket syfte? bör komma in rätt tidigt och i naturliga sammanhang när man t ex är ute på nätet med barnen. Även i samtal om sociala medier och kontakter på nätet.

Rent generellt tror jag på att jobba rätt konkret med källkritik i förskolan. Att visa att man lätt kan luras/manipulera t ex fotografier och rörliga bilder och på så sätt skapa ett kritiskt förhållningssätt – Är det här sant? T ex genom att jobba med filmtrick. Vi kanske ser en film där man ser att många barn/vuxna ryms i en liten kartong som det rimligtvis bara ryms en person i. Gärna ha den kartongen tillhands så att de ser att det verkligen är en liten kartong. Föra dialoger med barnen – hur är det möjligt att det ryms så många i den här lilla kartongen? Vad har barnen för tankar och teorier om det? Och sedan själva få prova på det filmtricket själva och fortsätta dialogen och ställa frågan igen: Är det sant att det ryms så många barn i den här kartongen? Eller använd olika effektappar (t ex FxGuru eller ActionMovie) och gör små filmer? Stämmer det att det plötsligt kom in en liten figur och började dansa på förskolan? Var är hen nu? Hur är det möjligt?

Eller manipulera något foto t ex att placera ngt djur bredvid fotot på barnen? Var det en elefant hos oss för ett tag sedan, är det sant? Eller titta på fotografier/filmer i olika medier och ha dialog om dessa, är dessa sanna eller inte? (Sedan kan man ju förstås fundera på om det finns olika sanningar…) Och vem äger egentligen dessa fotografier? Vem äger fotona som tas i förskolan, t ex foton tagna av barnen kan man också glida in på i upphovsrättsfrågan.

Jag kommer också att tänka på hur man kan påverka, befästa och förstärka saker i medier utan att de för den skull är sanna eller så är de kanske sanna genom att fota/filma i olika perspektiv. Framställa personer i maktposition genom att fota/filma underifrån i grodperspektiv eller om någon är sjuk eller rädd fota/filma den uppifrån i fågelperspektiv. Eller ett filmreportage som man förstärker med ljudeffekter och musik osv. Eller varför inte prova green screen, t ex med appen Green Screen by Do Ink. Man filmar mot en grön (eller blå) bakgrund, t ex när barnen sitter och berättar om ngt. Självklart kan det vara barnen själva som filmar varandra eller en pedagog. Sedan byter man ut den gröna bakgrunden mot t ex ett foto eller en film på en söderhavsö inne i själva appen. Stämmer verkligen det där? Var befann vi oss när vi spelade in den har scenen? Hur kan det nu helt plötsligt se ut som om vi befinner oss på en söderhavsö?

Det handlar om att medvetandegöra!

Sen kan man ju lägga fram det här arbetet på olika sätt, t ex skapa lite spänning runt det hela som att vi är spanare eller detektiver som håller ögonen öppna och inte alltid tror på allt vi ser och hör, utan undersöker det närmare.

I sig är ju inte källkritik ett ämne i förskola och skola, det ska genomsyra det vi gör i förskola och skola rent generellt. Det kanske inte bara runt all information i olika medier vi ska förhålla oss kritiskt, utan ”fostra” ett analytiskt/kritiskt förhållningssätt även till det talade ordet IRL? Inte nu att man inte ska lite på vad folk säger, men att det ibland är bra att tänka ett varv till på vad som sägs eller gå till källan ifall man inte har förstahandsinformation.

Lägger vi grunden till ett källkritiskt tänkande hos de små barnen, kanske de blir goda granskare som vuxna.

Vi också behöver reflektera över vårt eget förhållningssätt till olika medier. Köper vi allt rakt av, delar vi med oss av ”sanningar” på t.ex. Facebook eller Twitter?

Sedan kan man fundera på hur strategin högre upp i leden ser ut? Finns det ngn medveten strategiplan runt frågor som rör detta och går den ändå ner till förskolan? Finns det en röd tråd?





Hur man gör QR-koder

4 05 2015

Jag fick en fråga hur man gör QR-koder till böckerna på UR. Man gör på samma sätt oavsett om det t ex är ngt på YouTube eller ngn annan sida på nätet som man ska länka QR-koden till.

Så här gör man:

Den här gången gjorde jag allt på datorn, brukar annars använda appen Qrafter Pro.
Jag gick in på ur.se och sökte efter Läs med sagor. Fick upp sidan.
Klickade på en av böckerna.
Kopierade URL:en (länken) till den boken.
Öppnade en ny flick på Internet Explorer och gick till denna sida:
http://www.skapaqrkod.se/index.php
Se till att URL är förbockat på den sidan. Klistra in den kopierade länken från UR.
Klicka på skapa QR-kod.
Nu genereras en QR-kod och du ska se den högst upp på sidan.
Jag högerklickade på QR-koden och valde kopiera, man kan ju spara ner den till en fil på datorn också.
Jag startade sedan Word och klistrade in QR-koden där.
Sedan sökte jag på bokens titel på Google, fick upp bilder på bokens framsida, högerklickade och kopierade den bilden och klistrade in den i Worddokumentet bredvid QR-koden. (Här är det då tveksamt om man får göra så, det är ju ngn som sitter på upphovsrätten till det fotografiet/bokomslaget – men jag tänker att de som gjort boken gärna vill att den ska läsas)
Men så gör man i alla fall!
Lycka till!





Trevlig läsning om rörlig bild och två av deltagarna i LekMiT

29 04 2015

Här kan ni läsa om Norrmalms förskoleklass arbete med rörlig bild och låta er inspireras! Ulla & Marie som jobbar där har varit med i LekMiT och det var då arbetet med rörlig bild tog fart och nu rullar det på och utvecklas hela tiden.





QR-koder och sagor

28 04 2015

IMG_3990

Gjorde i ordning ett par QR-koder i morse med sagor – Läsa med en saga som finns på Utbildningsradion, med tillhörande bild på aktuell bok. Tog med mig dessa ut på en av förskolorna jag handleder och responsen från både pedagoger och barn var positiv. Pedagogerna ville genast repetera hur man gör så att de kan fortsätta göra egna Qr-koder. Bland annat jobbar de med dans just nu och robotdanser som finns på YouTube är populära. Så de skulle göra Qr-koder av dem, kan barnen lätt välja vilken de vill inspireras av i sina egna danser.

En av flickorna såg blygt på lite under lugg när vi skulle visa hur man gör för att kunna lyssna på den bok man valt. Sen kom hon igång och scannade av QR-koder för att lyssna på de böcker hon valde som om hon aldrig hade gjort något annat och hon såg mycket stolt och glad ut. Dessa inlästa böcker lockade till sig andra barn, så tillsammans satt de och lyssnade.

IMG_3992

IMG_3989

Tänker att man kan bygga upp ett bibliotek med böcker med QR-koder, som barnen själva lätt kan scanna av beroende vilken bok de väljer. Givetvis är det mysigt och bra att sitta själv och läsa med barnen, ta pauser under läsandet och ställa frågor om texten osv, men det ena behöver ju inte utesluta det andra. Om barnen har en favoritbok som ni brukar låna på biblioteket, som inte finns inläst på nätet går det ju att filma boken när ni läser den och sedan lägga ut den filmen på t ex YouTube eller spara ner den i Dropbox och sen göra en QR-kod av den filmen. Såg ett utmärkt förslag i den e-boken som jag tipsat om tidigare, att t ex låta föräldrar till barn som har ett annat modersmål läsa in sagorna på sitt språk och så filmar man det, kan barnen välja om de vill lyssna på svenska eller på sitt modersmål.





Boktips

13 04 2015

I dagarna har det kommit ut en e-bok som verkar intressant. Den är sprungen ur Facebookgruppen Ipads i skola och förskola och boken har samma titel som FB-gruppen heter. Ni hittar den här om ni vill ladda ner den till er iPad eller här om ni vill läsa mer om den. Det är 18 olika pedagoger som skrivit kapitlen, så utan att ha hunnit läsa den så anar jag att den är verksamhetsnära. Kul initiativ av Tessan Åkerblom (som också skrivit ett kapitel i boken som jag är redaktör för Mediepedagogik på barnens villkor) och Lena Gällhagen.





Rörelse och lärplattan – Just Dance for Kids

25 03 2015

Ibland möts jag av kommentarer om att det är så mkt stillasittande framför datorer och lärplattor, men det behöver det absolut inte vara. Tipsar om att gå ut på YouTube, koppla upp datorn/lärplattan mot en projektor och dansa loss! Just dance for kids är låtar som många barn känner igen och så föreslås olika dance moves som man kan följa eller förstås dansa fritt.








%d bloggare gillar detta: