Rörlig bild

CMiT har fått pengar från Svenska Filminstitutet och kommer därför att vika en del av LekMiT till rörlig bild.

Idag skaffar sig många barn en betydande del av sin kunskap om världen genom tv, bio, DVD, YouTube, m.m. Vi lever i allra högsta grad i en värld där rörliga bilder används för att budskap ska nås ut till olika målgrupper. Film konsumerar man oftast rätt snabbt och oreflekterat. Barn och unga behöver få verktyg för att koda de rörliga bildernas språk och grammatik. Därför är det av stor vikt att de får lära sig att själva hantera rörliga bilder så att de kan förstå och tolka mediet.

På CMiT har vi under många år jobbat med rörlig bild. Vad har vi hittills sett då? En hel del positiva effekter bland annat:

Barnen/eleverna har fått fler redskap att uttrycka sig med och har därmed utvecklat bland annat sitt berättande, skrivande, ritande,  sin språkkompetens. De har samarbetat och visat ett stort engagemang och intresse. De har också utvecklat sitt kunnande om rörlig bild och filmredigering. Barnen/eleverna har skrivit berättelser, som blivit manus, som blivit till film som slutligen visats för en stor publik under den kommunala elevfilmsfestivalen PEFF eller lokalt på förskolan/skolan.

Att jobba med rörlig bild för att utveckla berättandet är att jobba med barn/elevdemokrati och barn/elevinflytande. De har fått verktyg för att kunna göra sina röster hörda och synliggöra vad som fångar dem. Därmed jobbar man med yttrandefrihetsträning och med artikel 13 i FN’s barnkonvention. Med den digitala videokameran (eller andra digitala verktyg som man kan filma med) och berättandet som verktyg får barnen/eleverna makt att förmedla sina intryck och uttryck.

Det vi också har sett är att lärarna har utvecklats i sin roll som lärare och säger sig ha fått verktyg och nya kunskaper för ett fortsatt arbete med rörlig bild och berättande, samt förståelse för hur ämnesövergripande arbete med rörlig bild och berättande kan vara. Med andra ord skapar medvetet arbete med rörlig bild och berättande många vinnare, naturligtvis barn/elever och lärare i första hand, men även i förlängningen samhället i stort som får framtida vuxna som kan uttrycka sig, samarbeta och fungera i sociala sammanhang

Nedan kommer lite orsorterade tankar, tips och idéer om rörlig bild i förskolan. Nyttja det och börja enkelt och under lustfyllda former för att få inspiration och sedan kunna gå vidare och bygga på.

Varför inte börja med ”Var är människorna på TV när TV:n är avstängd, vad gör de då?”Vad händer när man vänder upp och ned på TV:n, med t ex en reklamfilm som visar Ekströms nyponsoppa i tallriken?” Sådana utgångsfrågor kan leda till intressanta samtal och öka förståelsen för barns synsätt och agerande och tillsammans kan man reda ut dessa ”mysterier”.

Låt barnen rent praktiskt få känna på tekniken – gå vidare med att barnen får testa och leka och får göra sina egna ”filmer” och med hjälp av detta lära sig om manipulation och medvetna val. Barnen behöver hjälp att bearbeta sina upplevelser, men de ska också på ett lustfyllt sätt inspireras till eget skapande. Rörlig bild kan på ett mycket enkelt sätt introduceras för barnen och givetvis även för de vuxna. Koppla in kameran direkt till TV´n så att de ser vad som händer och kan prova på. Det finns hur mycket tips och trix som helst som är lätta och roliga, t ex ”klättra upp för muren” som får barnen att se ut som om de faktiskt klättrar upp för en mur. I Agneta Danielssons bok Arbeta med media i skola och förskola kan man läsa en del om filmtrick och få andra uppslag om hur man kan jobba med rörliga bilder. Filmpraktikan är en pärm som Agnes Larsson och Monica Sällström har gjort, med enkla filmövningar för nybörjare. Men den kan vara svår att få tag på idag, då den har rätt många år på nacken.

Man kan prova animera på ett enkelt sätt, t ex den gående legobiten.  Animerad film med webbkamera är lätt och roligt och man får snabbt en färdig film. Har man en iPad finns det bra animeringsappar att ladda ner. Genom att barnen själva får filma med videokamera, spela in ljud, hitta på manus, får barnen kunskaper och erfarenheter, som ger möjlighet till att förstå att de rörliga bilder man ser, inte alls behöver vara på riktigt. På så vis kan man lägga grunden till ett kritiskt seende. Man får barn som inte enbart är konsumenter, utan i lika hög grad är producenter.

Ett annat boktips är Tips och råd för unga filmare av Shulman & Krog som är bra, prisvärd och lätt att sätta sig in i och förstå.

I arbetet med rörlig bild kommer det in många olika skapande moment, t ex, drama, målning, tredimensionellt arbete, ljud och musikskapande, filmning, ev. fotografering m.m.

En annan aspekt av rörlig bild är; varför inte spela in ngn av barnens favoritserie på video och se den tillsammans med dem och stanna bandet och föra samtal om t ex temat God och Ond som alltid mer eller mindre förekommer. ”Hur vet man att han är hjälte/skurk? Finns det kvinnliga hjältar/skurkar? Hur filmar de för att visa att han är stor och stark?” osv.

Musikens betydelse i filmen – hur blir filmen utan musiken, och sen hur upplevs scenen med musik, vad händer om vi tar glad musik till något som är ledsamt osv.? Kanske spela in olika sorters musik på band och sedan får barnen prova olika roller och utstyrslar med och utan musik, filmade i grod- och fågelperspektiv, direkt kopplade till TV:n för att se vad som händer.

Som pedagog tycker jag att det är viktigt att se sådana TV-program som barnen ser – tänka i banor, som hur kan jag nyttja dessa program? Vad är det barnen ser, kan man arbeta om värdegrundsfrågor osv. osv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: