Gästinlägg av Moa Nilsson

28 09 2016

Ned stående text är ett blogginlägg av Moa Nilsson, som under våren 2016 fick en inblick i en del av LekMiT på Lagunen på Ankarets förskola.

Att peka är att vara – om tillblivelser och flyktlinjer i förskolans arbete med IKT

  • Kan man fika på en Ipad?

Den frågan ställer en pedagog till en grupp barn som sitter och utforskar appen Toca Boca teaparty. Barnen är inte speciellt intresserade av att svara på pedagogens fråga utan fortsätter istället att dela ut kakor till alla fat och fylla saft i alla glas som ryms runt bordet i appen. När ytterligare en stund har gått lutar sig ett av barnen bakåt och suckar.

–       Är du mätt? frågar pedagogen

–       Ja, jag åt macka innan jag kom hit, svarar barnet

Barnet som känner sig mätt ser också väldigt mätt ut, och tittar nästan med avsmak på de kakor som ligger kvar på faten. Enligt det här barnet är det möjligt att ”fika på en Ipad” och bli mätt av virtuella kakor.

Vad är nu det här? Jo, det är ett gästinlägg på denna blogg av mig, Moa Nilsson. Jag är verksam som förskollärare i Bergsviken samt masterstudent i utbildningsvetenskap vid LTU. Vad gör jag här? Jag hade förmånen att under våren 2016 få möjlighet att genomföra en studie kring att arbeta med digitala verktyg i förskolan på Ankarets förskola avdelning Lagunen. Som avslutning på projektet fick jag, med tillstånd av Lagunens personal, bjuda in till ett samtal som kom att handla både om studien jag gjort och vad jag sett men även om att ha en forskare närvarande i verksamheten. Vid detta samtal lovade jag Ulla-Karin att gästspela på bloggen, så här kommer nu lite tankar och funderingar kring vad som kan hända när IKT används i förskolan.

Att ikläda sig rollen av att vara forskare innebär att en måste välja utgångspunkt och perspektiv, jag valde att ta en post-humanistisk utgångspunkt, och ställde mig sedan följande frågor: Vad uppstår i mötet mellan barn, pedagoger och andra aktörer när IKT används i förskolan? Vilka intra-aktioner möjliggörs när IKT används i förskolan? Hur kan ett post-humanistiskt perspektiv bidra med förståelse för de yngsta barnens meningsskapande och kommunikation? Det post-humanistiska perspektivet innebär att världen förstås som en plats där det sker ständiga samtillblivelser, alltså att både vi människor och allt runt ikring oss, levande som dött, ständigt är i färd med att skapa varandra. I dessa samtillblivelser är människor, idéer och tankar länkade till varandra i ett trassligt närverk, även kallat rhizom. Längst ner i inlägget ger jag några tips på vidare läsning kring det post-humanistiska perspektivet.

Vad var det då som hände på Lagunen? Eller rättare sagt, vad var det jag såg och hur har jag utifrån mina utgångspunkter tolkat det? För det är viktigt att framhålla att jag på intet sätt sitter inne med sanningen, det jag kan göra är att ge en bild, min bild. Det korta svaret är att det hände mycket. Det blir tydligt att förskolan positioneras och positionerar sig ständigt i relation till omvärlden. Det finns uppfattningar om vilket lärande som är viktigt och som ska ta plats i förskolan. Jag uppfattar att området små barn och teknik är laddat och att det finns en spänning mellan att se tekniken som ett hot eller som en möjlighet. Det som då händer när IKT kommer in i förskolan är att förskolan måste relatera och på något sätt kommentera hur de förhåller sig i denna fråga. I min studie kommer detta till uttryck genom uttalanden som ”Vi spelar inte på våra lärplattor”. Där också ordet lärplattor skickar signaler om vilka typer av aktiviteter den ska användas till. Detta är ett exempel på hur ett ting, i detta fall en iPad, materialiseras till en lärplatta. När iPaden möter förskolans kontext blir den till en lärplatta. I en ständig materialiseringsprocess blir även barn, pedagoger, teknik, frökenrumpor, ”slingerormar som i Agnes”, Lagunenskogar och Babblare till. När den tidigare nämnda te-partyapp introducerades säger pedagogen ”Är det bara kakor, inga mumsiga mackor?” som en kommentar till fikautbudet. Dessa uttalanden kommer att påverka vad som görs med och på vilket sätt IKT används i förskolan.

Genom att välja ett post-humanistiskt perspektiv kan fokus sättas på intra-aktioner. Alltså relationer mellan vilken organism eller vilken materia som helst där gränserna mellan de olika ingående entiteterna är otydliga eftersom de är beroende av varandra för sin existens (Lenz Taguchi, 2012). I det inledande exemplet med Ipad-fikat utmanar barnen gränserna för vart de själva slutar och lärplattan börjar. I det mellanrum som uppstår i intra-aktionen är det möjligt att “fika på en iPad” och bli mätt av virtuella kakor då det inte sker någon uppdelning av kroppen och tanken.

I ett rhizom som ständigt förgrenar sig i olika riktningar och dimensioner uppstår flyktlinjer, alternativa idéer som erbjuder möjligheter till nya handlanden. Dessa flyktlinjer uppstår hela tiden men om de inte fångas kommer de inte att framträda. I min studie blev det tydligt att barnen synliggjorde flyktlinjer hela tiden, när dessa inte bejakades av pedagogerna försvann ett tillfälle för barnen att dela med sig av sina erfarenheter. Med det inte sagt att det alltid är bra att följa alla flyktlinjer, men det synliggör vem som har makten att definiera vad som är viktigt.

Jag vill återigen rikta ett stort tack till pedagoger och barn på Lagunen för att jag har fått vara med er i ert arbete. Jag tycker att det är både viktigt och modigt att släppa in forskare i verksamheten. Vi kan lära tillsammans, lära av varandra och skapa möjligheter att bli till på nya sätt som pedagoger, som forskare, som förskola och som människor.

 

För vidare läsning kring det post-humanistiska perspektivet se exempelvis:

Holmberg, K & Zimmerman Nilsson, M-H (2014). Cyborger och rhizom i förskolans musikverksamhet.

Posthumanistiska begrepp i rörelse. I: Pedagogisk Forskning i Sverige årg 19 nr 2-3 2014, s. 193-212

Lenz Taguchi, H. (2012). Pedagogisk dokumentation som aktiv agent: introduktion till intra-aktiv pedagogik. (1. uppl.) Malmö: Gleerups utbildning.

Åsberg, C., Hultman, M. & Lee, F. (red.) (2012). Posthumanistiska nyckeltexter. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Annonser







%d bloggare gillar detta: